Rapport från Odessa

Av Wanda Bendjelloul

My Thoughts Are Silent
My Thoughts Are Silent

I år firade Odessa International Film Festival sitt tioårsjubileum med ett urval av internationella titlar, varav flera visats på större filmfestivaler som Cannes och Berlin tidigare i år, ett nationellt program bestående av lång- och kortfilmer och några mindre retrospektiv av bland andra den ukrainska filmaren Kira Muratova. Internationella gäster i år var regissören Mike Leigh och skådespelerskan Catherine Deneuve som fick motta ett hederspris för sina insatser inom film. Catherine Deneuve var enormt populär i Sovjetunionen och drog stora skaror människor till alla platser hon besökte i stan under festivalen. Två underbara stumfilmsvisningar hölls under bar himmel. En var ”Kosackerna” (1928) som hölls på den legendariska Potemkin- trappan med specialskriven musik framförd av Robert Israel. En annan av Dr. Caligaris Kabinett (1920) med nyskriven musik skriven och framförd och av den brittiska gruppen Tiger Lilies, som kvällen till ära var iförda expressionistisk skelett-sminkning. I anslutning till festivalen hölls även en filmmarknad. Överhuvudtaget var festivalen väldigt välorganiserad och hade ett bra och varierat filmprogram, goda kommunikationer mellan biograferna, visningar som började på utsatt tid och tog väldigt väl hand om sina gäster.

Det största samtalsämnet mellan visningarna var naturligtvis HBO-serien Chernobyl. Alla ukrainska filmare, journalister och festivalrepresentanter jag pratade med var odelat positiva och överväldigade över dess träffsäkra scenografi och kostym. Med viss sorg konstaterades det dock att en serie av denna höga kvalitet aldrig skulle vara möjlig att producera i Ukraina.

Den ukrainska filmindustrin är ung och majoriteten av filmerna i den nationella tävlingen var gjorda av debutanter. Trots den varierande kvaliteten är detta enligt min ukrainska kollega det hittills starkaste året vad gäller utbudet av filmer i tävlan. Årets FIPRESCI-jury bestod, förutom mig, av Giovanni Vimercati (Italien) och Dmytro Desyateryk (Ukraina). Vårt uppdrag var att utse en vinnare bland tio ukrainska kortfilmer och fem långfilmer. Den ukrainska filmen Homeward av Nariman Aliev, om kriget på Krim, visades tidigare i Cannes i år och var därför bara med i den internationella huvudtävlan. Festivalen och den ukrainska filmindustrin är just nu präglad av det krig som rasar i östra Ukraina och flera av filmerna bearbetar detta trauma. Två av långfilmerna i den nationella tävlan handlade till exempel om kriget och särskilt under visningen av Timur Yashchenkos U311 Cherkasy, som handlar om den ukrainska besättningen på stridsfartyget Cherkasy som höll stånd mot ryska trupper vid Krim 2014, visade publiken starka känslor, sjöng med i dess patriotiska sånger och gav filmen stående ovationer under eftertexterna. Som förfilm till varje visning och som en del av öppnings- och avslutningsgalan har festivalen även uppmärksammat det faktum att den ukrainska filmaren Oleg Sentsov, trots internationella protester, fortfarande sitter fängslad i Ryssland.

De tio kortfilmerna bestod av allt från animation till konstfilm och vår jury utsåg Ivan Orlenkos In our Synagogue, till vinnare framförallt för hans mod att ta sig an och skapa ett eget förhöjt avslut på en av Franz Kafkas oavslutade noveller. I långfilms kategorin hade juryn betydligt svårare att komma överens. Valet stod mellan dokumentären My Father Is Mother’s Brother av Vadym Ilkov och My Thoughts Are Silent av Antonio Lukich. My Father Is Mother’s Brother är en dokumentär om konstnären Anatoliy Belov och hans relation till sin femåriga systerdotter som han tar hand om eftersom hans syster lider av svår psykisk ohälsa. My Thoughts Are Silent är en komedi om en ung man som drar iväg på en roadtrip på den ukrainska landsbygden med sin mamma för att samla in ljudeffekter till amerikanskt produktionsbolag. Våra diskussioner gick höga i våra jämförelser av tekniskt utförande, filmernas politiska dimensioner och budskap kring kön och alternativa familjekonstellationer. Som alltid med debutanter hade båda filmerna många svagheter samtidigt som det är tydligt att båda filmarna har stor potential. Tillslut utsåg vi My Thoughts Are Silent till vinnare eftersom vi ansåg att regissören Antonio Lukich lyckats göra en verkligt egensinnig film vars visuella humor har potential att överbrygga både språkmässiga och kulturella barriärer.

Den stora vinnaren på den avslutande prisutdelningen var Levan Akins And Then We Danced som vann Grand Prix, bästa skådespelare och bästa film.

GRETA till Ali Abbasis “Gräns”

Foto: Meta Spark & Kärnfilm AB.

Svenska Filmkritikerförbundets pris Greta för bästa svenska film 2018 går till ”Gräns” i regi av Ali Abbasi, som kommenterar så här:

– Tack för att ni har valt att hedra “Gräns” och teamet bakom filmen. Jag har själv ett komplicerat förhållande till kritiker: de kan få mig att svänga mellan megalomani och mindervärdeskomplex. Det jag gillar med filmkritik är att den kan bryta normen och övertyga andra om en ny normalitet, legitimera filmen och argumentera för konstens existens bättre än jag kan göra. Även om jag alltid inte är tacksam över vad ni skriver är jag tacksam att ni finns!

Svenska Filmkritikerförbundets pris, sedan 2000 kallat Greta, delas ut årligen efter omröstning bland förbundets medlemmar. Förra året vann Ruben Östlund för ”The Square”; han är även tidigare Greta-vinnare för filmer som ”Turist”, ”Play” och ”De ofrivilliga”. På senare år har även Johannes Nyholm prisats för ”Jätten”, Peter Grönlund för ”Tjuvheder” och Anna Odell för ”Återträffen”. Genom åren har priset tillfallit filmer av de flesta stora svenska regissörerna, bland dem Bo Widerberg, Tage Danielsson, Stefan Jarl, Ingmar Bergman, Lasse Hallström, Jan Troell, Lukas Moodysson med flera, samt Andrej Tarkovskij.

Greta till Ruben Östlunds “The Square”

The Square. Foto: TriArt Film
The Square. Foto: TriArt Film

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar Ruben Östlunds film “The Square” 2017 års Greta.

Regissören Ruben Östlund kommenterar:
– Det känns väldigt roligt att få äran att tilldelas ännu en Greta, nu när Svenska Filmkritikerförbundet summerar filmåret 2017. Jag vill dela priset och glädjen med mina medarbetare. Det är med er insats som ”The Square” lyft till den nivå som den gjort och jag hoppas jag får fortsätta arbeta med er under flera filmer framöver!

Svenska Filmkritikerförbundets pris, sedan 2000 kallat Greta, delas ut årligen efter omröstning bland förbundets medlemmar. Genom åren har priset tillfallit filmer av Bo Widerberg, Tage Danielsson, Stefan Jarl, Andrej Tarkovskij, Ingmar Bergman, Lasse Hallström, Jan Troell, Lukas Moodysson med flera.

Ruben Östlund har tilldelats Greta fyra gånger sedan 2008 och “De ofrivilliga”, 2011 med ”Play” och 2014, då ”Turist” segrade. Bland pristagare under 2000-talet finns även Johannes Nyholms ”Jätten” (2016), Peter Grönlunds ”Tjuvheder” (2015), Anna Odells ”Återträffen” (2013), Gabriela Pichlers ”Äta sova dö” (2012) och Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen” (2000).

GRETA till Johannes Nyholms ”Jätten”

Jätten. Foto: TriArt Film

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar Johannes Nyholms film ”Jätten” 2016 års Greta med följande motivering:

“Efter distinkta kortfilmer om semesterbebisar på pickalurven och stingsliga dockpojkar blommar Johannes Nyholm ut i prunkande egensinne i långfilmen ”Jätten”, en humanistiskt hjärtevärmande blandning mellan saga och socialrealism. Bland 2016 års finaste filmhjältar finns Christian Andrén och Johan Kylén framför kameran och bakom den Johannes Nyholm – som gjort precis den film han ville göra och vi ville se. Bravo!”

Regissören Johannes Nyholm kommenterar:

– Det här var ju en fantastiskt trevlig överraskning! Jag brukar ta priser med en nypa salt, lite som en försvarsmekanism för att inte låta andras syn på mina filmer definiera mig eller filmerna. Låta dem stå på egna ben. De är ju vad de är, med eller utan utmärkelser. Samtidigt kan jag inte låta bli att glädjas, särskilt nu när alla proffstyckare säger sitt. Sveriges samlade filmkritikerkår är ju en rungande mäktig stämma som är omöjlig att inte påverkas av. Jag lyfter på hatten, bugar och bockar för denna ståtliga Greta.

Svenska Filmkritikerförbundets pris, sedan 2000 kallat Greta, delas ut årligen efter omröstning bland förbundets medlemmar. Genom åren har priset tillfallit filmer av Bo Widerberg, Tage Danielsson, Stefan Jarl, Andrej Tarkovskij, Ingmar Bergman, Lasse Hallström, Jan Troell, Lukas Moodysson med flera.

”Jätten” blir den sjätte Greta-belönta långfilmsdebuten under de senaste tio åren, tillsammans med ”Tjuvheder” (Peter Grönlund, 2015), ”Återträffen” (Anna Odell, 2013), ”Äta sova dö” (Gabriela Pichler, 2012), ”Sebbe” (Babak Najafi, 2010), ”Flickan” (Fredrik Edfeldt, 2009) och ”Darling” (Johan Kling, 2007).

GRETA till Peter Grönlunds “Tjuvheder”

Tjuvheder. Foto: Nadja Hallström/TriArt Film
Tjuvheder. Foto: Nadja Hallström/TriArt Film

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar Peter Grönlunds film “Tjuvheder” 2015 års Greta med följande motivering:

“I ett starkt svenskt filmår på både spel- och dokumentärfronten öppnar långfilmsdebuterande Peter Grönlund en dörr till en skuggvärld fylld av kyla, droger, smuts, lögner, jidder, strul och lojalitet.

Den är en känslointensiv skildring, välskriven och välspelad som få och med en tonträff och känsla för de utsatta miljöerna som känns nästan osannolikt autentisk.”

Regissören Peter Grönlund kommenterar:

– Det känns så klart fantastiskt roligt att bli tilldelad det här priset och att folk tagit till sig filmen. Det är ju det man vill göra; beröra människor, väcka ett engagemang, ifrågasätta saker. Man vill ge en glimt av ens värld, såsom man ser den. Och man hoppas på gensvar. Att det finns en mottagare där ute. Och det känner jag just nu. Mer än så kan man inte önska sig som filmskapare.

Svenska Filmkritikerförbundets pris, sedan 2000 kallat Greta, delas ut årligen efter omröstning bland förbundets medlemmar. Genom åren har priset tillfallit filmer av Bo Widerberg, Tage Danielsson, Stefan Jarl, Ingmar Bergman, Lasse Hallström, Jan Troell med flera.

”Tjuvheder” sällar sig även till ett gott sällskap nyligen Greta-belönta långfilmsdebuter som ”Återträffen” (Anna Odell, 2013), ”Äta sova dö” (Gabriela Pichler, 2012), ”Sebbe” (Babak Najafi, 2010), ”Flickan” (Fredrik Edfeldt, 2009), ”Darling” (Johan Kling, 2007), ”Farväl Falkenberg” (Jesper Ganslandt, 2006) och ”Fucking Åmål” (Lukas Moodysson, 1998).

Greta är en plexiglasskulptur på vilken en ingjuten celluloidremsa betraktas av Greta Garbo, fångad i profil av Einar Nerman på den klassiska teckningen “Den gudomliga”.