Journalist = pirat?

Rädslan, eller kanske snarare skräcken, för piratkopiering börjar sätta käppar i hjulet för oss journalister. Själv blev jag det varse när jag skulle se en film inför en intervju häromdagen. Eftersom jag inte kunnat se filmen på någon biovisning, skulle jag få se den i festvalens presscenter, på en laptop.

När jag kommer dit utspelar sig följande scen:

(Tre bärbara datorer står uppställda på tre små barbord)

Jag: Hej, jag ska se Open Window inför intervjun i eftermiddag.
Presstjejen: Ja just det, vi har den här (hon räcker över en dvd-skiva).
Jag: Kan jag ta den här datorn? (pekar på närmaste laptop).
Hon nickar.
Jag: Vart kan jag sitta någonstans?
Presstjejen: Du måste sitta här och titta på den.

Dags att beskriva rummet. Det är ett ljust kontor med många fönster och uppskattningsvis tio personer som pratar i mobiltelefon, kollar på trailermaterial på en storbildsteve och pratar med varandra. Där är det tänkt att jag ska försöka koncentrera mig på en film.

Presstjejen: Det är av säkerhetsskäl, vi får inte lämna ut filmerna annars.
Jag: Men det kommer vara omöjligt att få någon behållning av filmen under dom här förutsättningarna. Kan jag åtminstone sätta mig utanför i korridoren (där det är mörkare och lite tystare)?
Presstjejen: Nej, det går inte. Dom är rädda för att filmerna kopieras.

Så misstänksam har branschen alltså blivit. Man vågar inte låta en journalist titta på en screeningkopia av en amerikansk indiependentrulle i en korridor utanför ett presscenter. Visningen måste ske under överinseende av festivalpersonal, så jag inte får chans att kopiera dvd:n, om lusten skulle falla på.

Hur slutade det då? Jo, jag var ju tvungen att se filmen så jag satte mig i pressrummet och tittade. Kan knappast säga att jag hörde så mycket av dialogen, men bildmässigt var det en fin film. Tror säkert att den hade varit riktigt bra i en mörk och tyst biosalong. Eller åtminstone i ett lite tystare rum.

2 svar på ”Journalist = pirat?”

  1. Är det inte upp till dig att ställa krav? Det är när sådana som du går med på att ställa upp under liknande förutsättningar som filmbolag, festivaler etc fortsätter med samma teknik. Säg ifrån!

  2. Hej Anonym!

    Jag protesterade högt och ljudligt, men till ingen nytta. Allt sådant här toppstyrs numer av de stora, oftast amerikanska, filmbolagen. En festivalmedarbetare kan – tyvärr – inte göra så mycket mer än att beklaga.

    Som en jämförelse kan jag nämna hur filmbolagens piratskräck har hittat ända in i biografernas maskinrum. När det nu byts ut till digital teknik kommer också möjligheterna att kontrollera. Bland annat är filmernas starttider i förväg inprogrammerade, så att maskinisten inte kan köra en extravisning eller visa filmen på en annan tid än den som bestämts i förväg.

Kommentarer är stängda.