Jens Peterson: En bra filmkritiker har en tydlig röst

Jens Peterson på Toronto filmfestival
Jens Peterson på Toronto filmfestival

Svenska Filmkritikerförbundets Fredrik Gustafsson har gjort en serie intervjuer med svenska filmkritiker, som vi kommer att publicera här under kommande veckor. Först ut är Jens Peterson.

1. Var du särskilt filmintresserad redan som barn eller tonåring?
Ja, mina föräldrar tog tidigt med mig på bio och jag var med i filmklubbar som barn och på gymnasiet i Falkenberg där jag växte upp. Jag följde Bio Kontrast när de startade och 1973 blev jag medlem i Cinemateket i Stockholm och såg sådant som gått på bio innan jag föddes. På den tiden fanns förstås ingen video eller dvd, utan SVT och biografer var chansen att se klassiker. TV var en bra guide tillbaka i filmhistorien.

2. Hade du själv tänkt att du skulle vilja bli filmrecensent eller var det mer av en slump?
Jag visste i gymnasiet att jag ville bli journalist, och eftersom jag var intresserad av film, musik och böcker ville jag skriva om det. Också.

3. När och var började du skriva professionellt och hur utvecklades din karriär?
Jag skrev några recensioner som sommarvikarie i Hallands Nyheter 1973 och mer regelbundet när jag började som journalist på Hallandsposten i Halmstad 1975. Från den tiden åkte jag också till Malmö filmdagar. Och andra filmdagar som ordnades då.

4. Vilka publikationer har du skrivit för?
Hallands Nyheter och Hallandsposten, tidskriften Schlager och Aftonbladet. Jag har gästskrivit i Dagens Nyheter några gånger.

5. Har du gjort filmkritik i andra format än skrivna texter, till exempel via radio, tv, film, videoessäer eller något annat?
Vi gjorde ett mycket uppskattat tv-program om film på Aftonbladet under några år. Där hade vi synpunkter på aktuella och äldre filmer.

6. Har du haft några särskilda förebilder bland andra filmkritiker, svenska eller utländska?
Som ung uppskattade jag Mauritz Edström i Dagens Nyheter, Lasse Bergström och Jonas Sima i Expressen och Jurgen Schildt i Aftonbladet. Jag prenumererade på tidskriften Chaplin och där fanns mycket intressant, både kritik, debatt och reportage. Utländska kritiker jag följt och gillat är Pauline Kael och Roger Ebert. Som vuxen tycker jag oftast det är mer intresset att läsa de som inte tycker som jag. Att se andra infallsvinklar.

7. Hade du någon mentor eller annan person som hjälpte dig i början av din karriär?
Jan Håkansson som skrev om kultur i Hallandsposten lärde mig mycket, och när jag började skriva i Aftonbladet var Jurgen Schildt ett sympatiskt stöd.

8. Vad tycker du kännetecknar en bra kritiker?
Den är kunnig och kan skriva läsvärt. Har en egen hållning och personlig stil som gör att man känner igen kritikern. En tydlig röst. Över tid blir det som ett samtal där man kan stämma av med sina egna tankar kring filmer.

9. Finns det någon särskild recension(er) som du läst genom åren som inspirerat dig, eller som du gärna läser om?
Det är förstås alltid mer minnesvärt när det är starka känslor åt ena eller andra hållet. Jag har böcker med samlade recensioner av olika kritiker, men det är sällan jag idag återvänder till dem. ”Bergmans 1900-tal” där Ingmar Bergman lyfter fram svenska favoriter är full av välskriven entusiasm.

10. Är det någon särskild recension, artikel, eller annan form av filmkritik du skrivit/producerat själv som du är extra nöjd med?
En av de bästa sakerna med att ha arbetat som kritiker och filmjournalist är att få se filmer tidigt. Innan de blivit omtalade, omskrivna och skapat förväntningar åt ena eller andra hållet. Som Lukas Moodyssons ”Fucking Åmål” och ”Tillsammans”. På festivaler, i Cannes till exempel första visningarna av ”Wild at heart”, ”Pulp fiction”, ”Crouching tiger…” och Ruben Östlunds filmer. I Venedig bland annat ”Hana-Bi”, ”I huvudet på John Malkovich”, ”Monsoon wedding”, ”Spring Lola”, ”I’m not there” och ”Three billboards…”. I Berlin ”Shakespeare in love”, ”Isle of dogs” och Hans-Petter Molands filmer. Med mera. Då oskrivna blad. Ibland kan man känna sig nöjd över att direkt ha insett att en film blir minnesvärd. Men det är också yrkesmässigt tillfredsställande att omedelbart ha konstaterat att filmer som ”Göta Kanal 3 – kanalkungens hemlighet” är undermåliga och formulera det på kort tid.

11. Vad gör du just nu?
Jag har gått i pension men fortsätter skriva som frilans för Aftonbladet, mest recensioner. Den senaste filmfestivalen för min del var Toronto 2019, men vem vet hur det blir med framtida festivaler. Nu ser jag, som alla andra, mycket strömmad film hemma, och köper pandemisäkra biljetter till visningar för max 8 personer. Förhoppningsvis kommer vi snart tillbaka till de stora välfyllda salongerna. Jag såg ”Cabaret”, ”Fellinis Amarcord”, ”Gudfadern 1 och 2” på bio när de var nya, och de finns fortfarande bland mina favoriter. Jag ser fram emot nya sådana upplevelser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.