(Men å andra sidan, FIPRESCI har ännu, tre månader senare, inte lagt ut juryns festivalrapport – så jag skäms inte allt för mycket. Borde vi förresten inte på något sätt protestera mot att det går till så? Redaktörsskapet på FIPRESCI.org måste uppenbarligen ses över.)
Av Emma Gray-Munthe
Vad minns man av en festival månader efteråt? I det här fallet: en av de varmaste och vänligaste festivaler jag besökt. Seattle International Film Festival är den festival där jag känt mig som mest välkommen och omhändertagen som just FIPRESCI-jurymedlem. För att ta några snabba exempel utöver att de står för hotell och resa: Vi tre i juryn fick, under de fem festivaldagar vi förväntades vara på plats, flera luncher, en middag, frukost varje morgon på presscentret, specialanordnade juryvisningar på stor duk, monorailbiljetter – som vi inte behövde använda eftersom vi också tilldelades en chaufför som också gladeligen fungerade som guide och skjutsade oss kors och tvärs. Hon orkade till och med sitta genom en hel baseballmatch (som tydligen var såväl exeptionellt rafflande som historisk) och förklara reglerna för en korkad svensk. Allt som allt, en fantastisk festivalresa.
SIFF är en av USA:s största filmfestivaler. Själva festivalen pågår i drygt tre veckor i maj/juni, och SIFF bedriver också åretruntverksamhet. Vår uppgift i FIPRESCI-juryn var att utse en vinnare i sektionen New American Cinema Competition där 11 filmer ingick. (Fugly! utgick). Kvaliteten på dessa elva filmer var dessvärre inte så hög. Där fanns till exempel en tramsig fejkdokumentär (419), hafsig soldataction (Recalled), en dålig kopia på en överskattad film (Easton’s Article, som väl siktade mot Primer) och en habil men spekulativ skräckthriller baserad på sann sexslavhandelshistoria (Eden). Lägg därtill obligatoriskt Wes Anderson-kopie-quirk (Sin Bin), pretentiöst skramlande, svartvita indietunnor (Joshua Tree, 1951: A Portrait of James Dean), Instagram-estetik/hipsterfilm (I am not a hipster) och en makalöst dålig sak där Cybill Shepherds paellafixande inför en middagsbjuding varvades med dikter av Federico García Lorca (White Camelias). Till exempel.
Men. Sedan visades också Welcome to Pine Hill – och så länge man ser en sådan film på vilken festival man än befinner sig, är det alltid, alltid värt resan. Det fanns ingenting annat som var i närheten av att vara lika bra, eget eller starkt. Den blev också vår vinnare, efter tre sekunders överläggningar.
Det är, vad jag vet än så länge, inte en film som har svensk distribution eller ens är klar för någon svensk festival. Det är synd. Om inte annat skulle den passa in oerhört fint som motexempel i diskussionen som dragits igång i samband med Liten Skär och alla små brokiga, men nästan helt uteblivit i samband med fullständigt vidriga En oväntad vänskap.
Welcome to Pine Hill är fukten av ett nattligt trottoarmöte mellan regissören/långfilmsdebutanten Keith Miller och Shannon Harper. Miller hade en hund han hittat på gatan med sig, en hund som visade sig vara Harpers. De började småbråka om saken, men mötet resulterade så småningom i ett filmsamarbete där Shannon Harper i princip skådespelardebuterar med en version av sig själv. Den versionen är en exdealare som lämnat sitt gamla liv bakom sig, och numera arbetar med försäkringar om dagarna och som krogvakt på nätterna. Vi får följa honom några dagar efter att han fått ett tungt sjukdomsbesked. Han betalar av skulder, hälsar på sin mamma, träffar gamla vänner. Inget särskilt händer – men så oerhört mycket pågår. Utan att direkt vara en film om etnicitet och klass är Welcome to Pine Hill en film som med små, små medel säger en hel del om just de sakerna.
Att det är en debut är förvånande. Det är ett moget verk, där Miller har fått fram fantastiska prestationer från sina amatörskådespelare. Harper är som en tyst explosion, och Mary Meyers är magnifik som hans mamma. De och den mestadels improviserade dialogen ger Cassavetes-känsla, och tillsammans med det gryniga fotot, det långsamma tempot och den meditativa rytmen är resultatet poetisk realism.
Om ni nappat på Festival Scopes erbjudande till FIPRESCIS medlemmar finns filmen att titta på i deras utbud.