Svenska Filmkritikerförbundets Fredrik Gustafsson har gjort en serie intervjuer med svenska filmkritiker. I intervju nummer fyra möter vi C-G Karlsson.
1. Var du särskilt filmintresserad redan som barn eller tonåring?
Ja. Dels smittades jag av min mamma som var filmälskare sen barnsben (jag är född 1953) men jag tror att även SVT:s ambitiösa filmsatsningar på 1960- och 70-talet hade stor betydelse. Jag växte upp i lilla Strängnäs vars två biografer på den tiden hade ett ganska urvattnat utbud. När jag gick med i den lokala Filmstudion blev urvalet lite mer spännande och så passade jag ju på att se aktuella och omtalade filmer när jag besökte Stockholm. Men jag skulle nog påstå att SVT blev min “filmskola”. Det var så jag upptäckte allt från Humphrey Bogart till franska nya vågen.
I tonåren skrev jag filmrecensioner med betyg och inklistrade bilder i kollegieblock som samlades på hög. Jag har ett särskilt minne av att jag gav “Five Easy Pieces” fem stjärnor och att det på något märkligt vis kändes lite högtidligt, som om JAG hade åstadkommit något. När jag långt senare i livet tog hand om min bortgångna mammas efterlämnade saker upptäckte jag anteckningsböcker från hennes ungdom på 1940-talet, fulla av filmtitlar och med ett betyg bredvid varje film. Det kändes fint men också lite vemodigt. Jag hade ingen aning om att hon odlat en sådan nördighet i sin ungdom, det hade varit kul att prata med henne om.
2. Hade du själv tänkt att du skulle vilja bli filmrecensent eller var det mer en slump?
Det var nog mest en fantasi jag ägnade mig åt när jag i tonåren satt i stadsbibliotekets tidningsrum och läste Chaplin. De första åren efter Journalisthögskolan jobbade jag med nyhetsjournalistik i dagspress och gled sen över till nöjesjournalistik och populärkultur. Men så fick jag ett ryck och började plugga filmvetenskap 1982 och då kom det här med filmkritik lite mer inom räckhåll.
3. När och var började du bedriva filmkritik professionellt, och hur utvecklades din karriär?
Jag tror att jag skrev min första professionella recension i Vecko-Revyn 1986. Jag frilansade för tidningen och eftersom redaktionen hade koll på mitt filmintresse och att jag pluggat film fick jag frågan om jag ville recensera. Det blev åtskilliga år som VR-recensent och i mitten av 90-talet tillkom tidningen Metro, där jag recenserade film i nästan 20 år.
4. Vilka publikationer har du skrivit för?
Förutom Vecko-Revyn och Metro även Damernas Värld, där jag hade en filmsida med recensioner och krönikor.
5. Har du gjort filmkritik i andra format än skrivna texter, till exempel via radio, TV, film, videoessäer, eller något annat?
På 90-talet gjorde jag några inhopp som filmrecensent i Radio Stockholm och ledde en kort period ett filmprogram i ZTV, där jag tror att jag även recenserade. Från och med 2005 blev jag fast filmkritiker i SVT:s Gomorron Sverige (jag och Göran Everdahl körde varannan vecka) och var kvar tills programmet 2017 gick i graven och ersattes av nuvarande Morgonstudion.
Jag gjorde också en säsong som kritiker på SVT:s Filmkrönikan 2005. Vi var åtta recensenter och jag tycker själv att det – komiskt nog – var den sämsta upplagan i Filmkrönikans historia. Inte nödvändigtvis på grund av oss utan snarare en följd av det knäppa upplägget.
6. Har du haft några särskilda förebilder bland andra filmkritiker, svenska eller utländska?
Nja, förebild vet jag inte riktigt men när jag var ung läste jag med särskilt stort nöje Lasse Bergström och Jurgen Schildt. Senare i livet började jag följa en del brittiska och amerikanska filmkritiker – men de är så många att jag har svårt att välja enskilda namn. Sen tycker jag såklart, liksom många andra, att det ibland kan vara kul och givande att gå tillbaka och kolla en del av Pauline Kaels recensioner men jag har inte plöjt dem i bokform.
7. Hade du någon mentor eller annan person som hjälpte dig i början av din karriär?
Nej, inte som jag kommer på nu (och hoppas inte att jag därigenom gör någon besviken).
8. Vad tycker du kännetecknar en bra kritiker?
Kunskap, stilistisk snits, öppet sinnelag och ett personligt tonfall. Och med “stilistisk snits” menar jag inte pretentiösa show off-formuleringar, utan snarare en enkel elegans där tankegångarna är tillgängliga men förmedlade med språklig spänst.
En av dagens svenska filmkritiker vars recensioner jag aldrig missar är Kerstin Gezelius i DN. Vi har inte nödvändigtvis samma filmsmak men hennes texter är alltid spännande. Hon kan få mig att se en film från en helt ny vinkel och har en associationsförmåga som gör mig djupt avundsjuk.
9. Finns det någon särskild recension(er) som du läst genom åren som inspirerat dig, eller som du gärna läser om?
Nej, inte som jag kommer på så här i stunden.
10. Är det någon särskild recension, artikel, eller annan form av filmkritik du skrivit/producerat själv som du är extra nöjd med?
Både när det gäller mina texter i pappersmedia eller sånt jag sagt i tv är jag för det mesta snarare missnöjd. När det gäller just recensioner i tv handlar det ofta om saker jag glömde, eller inte hade tid, att säga. När det gäller skrivna texter kan jag dock bli positivt överraskad om jag läser en av mina recensioner långt senare, kanske till och med flera år senare. En känsla av ”Jamen, det där var väl inte så tokigt då, undrar var jag fick det ifrån?”, kan gå genom mitt huvud.
11. Vad gör du just nu?
Nu har vi SVT:s sedvanliga sommarlov men annars recenserar jag biograffilm samt ger streamingtips i Go’kväll. Jag skriver också en film/tv-sida i tidningen PROpensionären samt recenserar film och ger streamingtips i podcasten “Everdahl & Karlssons Film TV”, som jag, Göran Everdahl och Johan Andreasson drog igång för drygt tre år sedan. Mellan varven är jag också pensionär men det känns bra att kunna komplettera den inte helt svindlande folkpensionen med lite frilansinkomster.